kanske borde jag gråta.

hello!

jag tror bestämt att jag har vaknat på helt fel sida idag.

jag känner mig så otroligt nedstämd.

precis som om gråten ligger och gruvar i halsgropen på mig.

ångest.

megaångest.

önskar att jag hade svaret på frågan varför?

varför ångest?

och varför just idag?

hormonellt?

garanterat.

fast igår var jag lite manisk (läs: mycket).

överexalterad och såg framemot allt och lite till.

svävade högt i det blå och bara tanken på den mysiga jultiden vi har framför oss gav mig ett stadigt rus.

men idag.

hello botten!

va f-n!?

unket och blött....

så grått!

jag kanske är manodepressiv!

kanske har jag någon form av störning....

eller det vet jag att jag har men då kanske en mer existerande diagnos.

jag myser runt i favvisplaggen, trots att det inte känns så värst mysigt inombords.

har packat ordrar och skrikit några gånger över leverantörer som skickat fel, vilket gör att mina kunder får lida.

f-n.

svordomarna haglar. 

ofrivilligt tror jag.

kanske borde jag gråta lite.

för att lätta på trycket!

kan man göra det tro?

och hjälper det!

nu är jag ju ensam också så ingen behöver bli rädd och illa till mods av mina bångstyriga känslostormar och krokodiltårar.

buhu.

trams.

men jag kan inte kontrollera detta!

varför är jag så f-cking känslig?

the highly sensitive person i ett nötskal.

mörker och kyla och jag förvandlas till en självmordsbenägen tönt.

vill typ supa mig redlös alternativt prova en sådan där sobril som jag fick utskrivet förra vintern....

haha.

känner ni igen känslan?

hoppas inte för den är inte trevlig.

ångest är så otroligt mycket värre än fysisk smärta.

promise!

så jennifer.

andas djupt.

gör yoga.

drick en superfoodsmoothie ;).

bättre för levern i alla fall men vet i tusan om jag hellre kör på den där sobrilen....

kram//jennifer