fredag 4 mars 2016

lately och dokumentärtips.



För någon vecka sedan tittade solen fram och fick en att glömma det kalla och grå för en kort stund.
Jag hämtade in en kvist magnolia från vår buske på framsidan och lät knopparna brista för att få ytterligare lite extra spirande vårkänsla.
Lovely!


Alla verkar ha fått utstå en hel del virusinfektioner den senaste tiden.
Vabruari fick verkligen leva upp till sitt namn detta året.
Ingen höjdare.
Min man ligger fortfarande i en envis flunsa och jag är öm i halsen och kraxar lätt.
Jaja.
Inte mycket att göra mer än att kurera med vila och diverse immunförsvarsboostade livsmedel.
Och, enligt min tro, så är dessa envisa och allt mer aggressiva virusinfektioner ännu ett svar på klimatförändringarna och miljöförstörelsen och vår extremt dåliga hälsa.
Allt hugger oss i nacken förr eller senare :)!


I Landskrona finner man det här vackra, gedigna och smått spöklika huset nere vid vallgraven och citadellet.
Jag älskar det!
Jag älskar att de bevarat de äldre detaljerna så väl och hur huset viskar en historia från förr.
Och just det där att det känns så spöklikt....Det gillar jag massor :).
När jag var liten älskade jag allt det ockulta och hoppades på att det skulle finnas en annan dimension där de döda härjade.
Jag älskade skräckfilmer och att bli "rädd", eller i alla fall få den där efterlängtade adrenalinkicken.
Låter underligt!
Och ironiskt nu när jag i dagens läge försöker göra allt för att undvika kraftig adrenalinproduktion så jag slipper den förbaskade utmattningen och alla det andra fysiska besvären som kommer på köpet.



Jag har börjat, förutom att ta 5HTP (serotonin) regelbundet, också att ta AdreCor med högt innehåll av C-vitamin, Niacin, Magnesium och lakrisrot bland annat.
Nu, trots efter bara en veckas användande, så känner jag mig lite gladare och har lite mer energi än vanligt.
Koncentrationsproblemen som jag lider ganska mycket av annars har trubbats av och denna veckan på jobb har jag både varit glad, energisk och social.
Det känns som om allt flöt på utan att jag behövde anstränga mig så mycket.
Men jag känner ju också någonstans inom mig att min kropp varnar när det blir för mycket.
Den jäktade stresskänslan finns där och jag måste lyssna på den.
Min plan nu är att fortsätta med dessa läkemedel samt att införa fler anti-stress metoder i form av korta promenader, avslappning på spikmatta i mörkt och tyst rum :) och djupandning vid flera tillfällen om dagen.
Jag ska också försöka ta kortare pauser på jobb, om det finns möjlighet, där jag försöker slappna av och andas och varva ner.

Jag vet exakt vad min kropp behöver för att läka men jag måste kämpa för detta och inte slarva, trots att samhällets normer hela tiden försöker motarbeta mig.
Fuck you, säger jag då :).

Igår såg jag och mannen dokumentären "Food Matters" från 2008.
Trots att det var en relativt gammal film så var den väldigt, väldigt aktuell och det var som om de sade det jag tänkte/har tänkt/vetat i flera år nu.
En härlig känsla att få det bekräftat (trots att jag egentligen innerst inne vet vad som är rätt) :), speciellt då av erfarna nutritionister, före detta medicinska läkare och andra specialister på just kostens betydelse för sjukdomars uppkomst, förlopp och hur man kan bota allvarliga kroniska sjukdomar med enbart rätt näring.
Rekommenderar er att ta er tid att se den och även fler sådana dokumentärer (istället för att se en massa annat skit eller att dela strunt, som den nyfödda prinsens födelse och namnval t.ex :), på fb och instagram.
Cowspiracy, Forks over Knives, fed up.....
Bra grejer!



"Food Matters" trailer.




"Cowspiracys" trailer.




"Forks over Knives" trailer.



Hoppas att ni tittar, lär, efterlever och delar!
Vi måste börja prioritera rätt, bortse från allt ytligt materialistiskt trams och fokusera på vad som verkligen betyder någonting.
Och inte låta vår hälsa och våra liv ligga i händerna på de korrupta industrierna.
Att låta dom tjäna pengar på att vi blir kroniskt sjuka och på att djur, natur och miljö förstörs på kuppen är ju vansinnigt.
Inte sant?



Trevlig helg på er nu <3!







Kram// Jennifer Levau



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar